Söndag

En sån där dag som helt plötsligt är slut, har precis tagit slut.
Vad hände? Jo;

Scones
Fotboll i tumba
LEGO-nostalgitripp
Cykling i city

Scones måste det mest söndigaste man kan göra, att vakna upp efter en lagomt lång sovmorgon, ställa sig och baka scones för att sedan avnjuta dessa med ost, marmelad, te och morgon-TV... Vad säger man?
Jo, just det... härliga tider!

Efter det, tar och städar i min toalett faktiskt, med snorgult gottluktande rengöringsmedel, toa, dusch, handfat. Renma!

Tar en tripp ner till den gamla förorten tumba där det bjuds på fotbollsträning i hög klass, trevligt trevligt. Fotboll är ju bara helt enkelt en väldigt trevlig och härlig sport måste erkännas. All form av aktivering är ju helt att föredra ungefär, faktiskt!

Åkte förbi gamla hemmet tumba där planen var att plocka med mig cykeln hem till Bergshamra, den lyckades. Lyckades även krypa in i det gamla förrådet och damma av den inte nu längre så gigantiska LEGO-lådan... Tanken är nämligen att stava mitt namn på mottagningsfracken med LEGO! Så underbart bra idé så jag blir alldeles avundsjuk på mig själv!
Det kändes fantastiskt att få dra handen genom den lite halvt vassa LEGO-massan och söka med hökblick efter just den där speciella biten. Man kommer in i det direkt, blicken söker sig fram och tillbaka över den stora ytan lego, precis som det brukade vara. Jag och mina kompisar brukade sitta helt tysta, bygga, leta, riva och fantisera ihop. Minnena kommer tillbaka nästintill omgående!
"Om du hittar en platt tvåa, säg till mig..."
"Jag letar efter en tjock fyra..."
"Jag söker en etta, har du någon?"
Helt underbart!

LEGO i den inte så längre gigantiska lådan

Tar cykeln ner till city, när pendeltåget fortfarande går... hmm,
känns igen på något avigt vis... Hursomhelst, blir tvingad att hoppa
av stockholms södra, då man tydligen inte får ta cykeln till och från
centralen... wtf!?
Cykla i city, vilken känsla! Man får helt andra perspektiv på saker och ting, och jag kunde bara tänka. Stockholm, vilken vacker stad! När man susar fram i princip ljudlöst och får se ett dunkelt drottningholm och gamla stan.
Det börjar bli som en sport för mig, jag söker febrilt efter de små vita, söta cyklarna i marken. Det känns typ som en skattjakt! Det känns supertryggt när man cyklar fram över de markerade vita linjerna, och man är som en stor familj, vi alla som cyklar... Och sen helt plötsligt så tar märkena slut, och man börjar svettas. "Nu är jag ute på djupt vatten" tänker man. Men så helt plötsligt kommer de små vita cyklarna tillbaka, och allt känns bra igen. Cyklar förbi skyltarna en efter en, "Centrum", "Norrtull", "Tekniska högskolan", "Universitet", och tillslut "Bergshamra". Vilken härlig känsla, det tog mig 40 min att cykla den sträckan. Det gör jag gärna igen!
Måste nog bara se över min cykel, olja kedjan mm. Men det gör jag inte ikväll.